Resumé Fisherman Friendstrongmanrun 18 april

Det strongaste jag gjort!

Fisherman Strongman Run i mitten av april gick inte av för hackor. Vann helt oförhappandes en tävling på Marathon.se hemsida och fick åka bananskal raka vägen till lera, höga kullar, vattengravar, tre meter djup sjö och framför allt SANDLÖPNING som heter duga.

Mitt livs första löpartävling utomlands. Och precis en sådan löpning som jag har en stark förkärlek för...något som inte är som "alla andra" lopp...något mer extremt och mer utmanande och inte alldeles självklart att kunna mäkta med. Detta var just MITT lopp! Behöver den där kicken i mitt tråkiga liv som ensamstående mamma med heltidsjobb och extrajobb. Älskar dessutom terräng och skog och mark så det här var tip top! Som grädden på tårtan.

Och lyckan att kunna dra iväg just till Deutchland. Fucking awesome.

Detta efter en liten nätt bilresa ned på ca 16-17 timmar med båtresa över både Danmark och Tyskland och jag drogade mig själv med 3-4 st Lergigantabletter dos nog för en liten häst:-) är nämligen oerhört obeskrivligt åksjuk. Just denna helg inföll just precis samtidigt som askan låg som ett snötäcke över hela landets flygplatser.

Innan resan fick vi en uppsättning snygga Team Sweden kläder och massor med goodiebags och prylar från Fisherman och Strongman Run...man kunde se ut som en vandrande reklampelare om man så ville!

Överlevde bilresan och blev inkvarterade på 4-stjärnigt lyxigt spahotell mitt ute på landsbygden bland galande tuppar och böljande ängar...OCH SOMMARVÄRME!!!

Självklart bar det iväg på en skön löprunda i shorts och linne direkt efter att vi kom fram till hotellet och klev av våra minibussar. Vi stack ut ett gäng löpsugna och löpglada och hoppade som gräshoppor på de tyska cykelvägarna och stigarna.Tvära kast blev det till kvällen då det bar av till Fishermans VIP-lokaler och vi fick VIP-armband och tillgång till gratis mat och gratis sprit och öl i flera stora barer hela natten lång! Blev lite gott i glasen och jag drack inte mjölk om man säger så:-)

Dock var alla så slut efter buss-strapatserna och den långa resan så vi for gemensamt hemåt ganska så tidigt med gratisbussarna till vårt hotell och för att vi alla visste att imorgon skulle det bli dans i gyttjan och annat kul som vi inte ens kunde föreställa oss...

Jag fick plötsligt panikångest över att jag inte hade satt min fot på ett gym någonsin i mitt liv och tränat lite hardcore muskler...

Det var en ganska nervös Charlotta som gick och la sig ensam i en stor skön dubbelsäng och somnade in ganska omgående utan att behöva räkna in fåren i Noaks Ark:-)

Dagen D var inne och jag vaknade tidigt och efter morgonfix och dusch så åt jag en rejäl frukostbuffé som var en mindre brunch inkluderat både omelett, knaperstekt bacon och annat småvarmt samt småkallt som prosciutto skinka och annat mumsigt. Åt som en mammut och kände mig som en Pigghamgris redo för nödslakt. Tysklandsluften suger:-)

Köerna ut till flygfältet i Wasser var milslånga som halsdukar och med nöd och näppe och nödimprovisation samt språngmarsch fotledes i ca 6 km (bilarna och bussarna stod ju stilla så det gick snabbare att hoppa av och gå) så hann vi fram nästan i tid. Startskottet hade redan gått och ljudet av tung skön rockmusik hördes överallt när jag hade lämnat in sakerna i security tältet och det var bara att haka på strömmen av löpare...rock´n roll party!
Och sedan blev det åka av! Upp och ned, över och under hinder, krypa, stångas, buffas, knuffas, hasa, masa, simma, springa.

Allt från att klättra i master till att springa över stora däck ,lätt som en plätt att råka ramla ned i mittenhålen.. och det värsta av allt för min del simma i iskallt vatten med massa fötter och skor framför sig i en runt 3 m djup sjö.

Det var bara att bita ihop och gilla läget trots att man typ var hälften så lång som alla andra (155 cm och korta ben är inte det ultimata optimala på hinderbana) och att jag dels höll på att tappa mina linser dels fick in massa sandkorn och grus ideligen i ögonen under linserna. Tappade jag kontaktlinserna vore jag rökt då jag är fruktansvärt närsynt (har -5 på ena ögat och -6 på andra) och skulle blivit tvungen att bli ledd av banan...ingen hit!

Ballast av allt var alla vattenhinder (dock ej den djupa sjön) som dök upp som gubben i lådan lite överallt under loppets gång.

Tråkigast var alla i Team Sweden som berättade att de F-U-S-K-A-D-E och sprang förbi och runt hindrena (speciellt där det var värst kö) vilket jag aldrig ens såg att man kunde göra eller man skulle kunna säga att den tanken fanns inte i mitt huvud på en skala 1-10. Inte fair play!

Direkt efter mål bjöds det på öl såklart i obegränsade mängder längs borden och så...äppelkaka!

Summa summarum var detta det absolut roligaste jag någonsin gjort, var runners high hela vägen. På ett alldeles speciellt obeskrivligt sätt och jag är evigt tacksam och lycklig för att jag fått uppleva ett grislopp som detta och veta att jag inte bangade varken höga höjder eller massa hinder eller ploga fram i hav med sand utan det var bara att borra på tills man var framme i mål!

Jag tävlade mot mig själv. Jag tävlade för mig själv. Jag tävlade med mig själv. I did it!

Startade också loppet med skadade vader (långdragna vadbristningar från början) och det hade inte varit en alldeles självklarhet att tagit sig runt båda varven. Så jag är mer än nöjd!

• Kanonlopp.

• Kanonupplevelse.

• Kanonstämning.

Men ca 600 tjejer och 6000 killar deltog...var är brudarna??? :-) Vilken wow faktor!!!

Nu är det Göteborgsvarvet nästa och enda målsättningen är att jag och vaderna skall kunna ta sig runt. Efter varvet blir det rehab...

Auf widerschen!