söndag 30 maj 2010

Varvet 2010


26-27 grader varmt och strålande sol. Perfekt för en dag på stranden.

Nu var det ju tyvärr inte stranden som gällde för mig den 22:a maj i år. Det var istället 21 km asfalt, trängsel och dessvärre någon slags "folkfest" som skulle klaras av.

Äventyret startade redan dagen innan på väg till Gbg då SJ vänligen, och som vanligen, ordnade med en ordentligt försenad ankomst. Dryga en och en halv timme i Hallsberg slår vilken kolhydratsladdning som helst på fingrarna.

Väl på plats i mitt hjärtas stad mötte jag upp med kamrat Kalle och ordnade med nycklar till lånade lägenheten.En god natts sömn och dagen D var inne.

Ordentlig frukost. Samma som vanligt. Ombyte och sedan promenad till startområdet.

Det var MYCKET folk i rörelse och MYCKET folk på plats.

Vi mötte upp Frida och Jocke med hund. Frida skulle också springa. Jocke och hund var publik. Jag och Kalle startade 14.00 och kände redan från start att det skulle komma vara andras tempo som i mångt och mycket skulle få styra. Det där med att "hålla höger" gick totalt förlorat i värmen. Folk gick där dom ville och dessutom tidigt i loppet.

Vätskekontrollerna lämnade också en del att önska. Varför inte ha vatten och sportdryck på båda sidor?

Vi trängdes. Vi tog oss igenom. Vi svimmade inte.

Vi kommer troligen inte att springa Göteborgsvarvet igen. Det där med "folkfest" är inte riktigt min grej. Delad glädje är halv glädje liksom. Men jag vet inte. Jag har haft fel förr. En gång, kanske två.

Resultatet?
1:48:50

Jag och Kalle fick exakt samma tid trots att han försökte lägga in en förrädares spurt på slutet....

Alltid med hjärtat, Måns

måndag 24 maj 2010

Vertex pepp inför 7 aug


Till alla er lyckliga 2010 som är anmälda och klara här kommer lite visdomsord från mina upplevelser från förra året.

Vertéx var det juhhh...kommer fortfarande ihåg vartenda steg under loppet, hur tankarna for och hur tunga andetag man tog, ett lopp som hette duga! Det var en ny utmaning. Jag kanske inte är den rätta att berätta om Vertéx då jag inte hade den optimala ultimata uppladdningen. Hade ju hyrt en stuga i Åre ihop med kompisar och vi hade cyklat och sprungit och vandrat som skogstokiga i den härliga miljön. Totthummeln flera dagar i rad går inte av för hackor, får tårar av känslan...älskar Åre!!!

En vecka senare bilade vi hem neråt och stannade till och jag fick köra Vertéx, på fikastoppet liksom.

Nä kanske inte riktigt men nästan.

En sak som är viktig är att hålla ett ekonomiskt tempo. Ingen tokrusning någon gång under loppet! Får man mjölksyra i början är det helt kört. Dessutom stannade folk till överallt längs med banan pga kramp (typ synen man ser på Lidingöloppet en bit innan mål). Man får vila upp sig under vätskekontrollerna och åtminstone en kontroll erbjöd t.o.m lunch.

Fördelen är att man kan springa med nästan noll packning. Kravlöst och fritt. Kompass och visselpipa var man ju tvungen att ha men behövdes verkligen inte, jag hade en vanlig vätskerygga med helt vanligt vatten 1,5 liter samt lite godis med mig, faktiskt inte ens gel. Sedan på vätskekontrollerna kunde man tanka på ny energi med både ätbart och drickbart.

Miljön var UNDERBAR! En ren livsnjutning! Man blev ju hög. Att sedan se de höga fjälltopparna framför sig och veta att "dit upp skall jag" gjorde att det var ren magi...högsta höjdmeter är ju 1700 m.ö.h läste jag!

HA SOM ENDA MÅL ATT KOMMA FRAM I MÅL!

Ingenting annat. Du tävlar för din egen skull och på dina egna villkor. Om du inte är en professionell bergsget. Förra året kom ju ca 80% av alla deltagare från skidklubbar och/eller från Dalarna eller Norrland, snacka om att de var kungar på både syreupptagning och kuperat. Jag kollade in vilka klubbar de sprang för. Inte var det många 08:or inte (du kan se själv).

Många gick långa sträckor för att spara på krafterna och för att spara på benen...även jag;-) om sanningen skall fram. Mina lår var inte på topp efter Åreveckan men jag beslöt mig redan innan jag startade att jag skulle bara njuta av loppet! Och "se och lära". First time is always first time.

Men gör inte som jag utan se till att vara rejält utvilad en vecka innan loppet! Ett riktigt bra tips.
Kände ingen som sprang förra året när jag startade men jag hade ju support som väntade på mig i mål. Har du många bekanta eller vänner som springer Vertéx i år? Ett tips är att kanske slå följe?

För mig funkar det så att jag älskar att testa nya utmaningar och provar på allt som verkar "gud-jag-vågar-nog-inte"...jag behöver den kicken i mitt annars högst vardagliga liv. I år blir det ju Fjällräven CLASSIC igen men nästa år måste jag fundera vad jag skall testa för nytt.

Summan av kardemumman är att detta lopp verkligen är att rekommendera, du känner dig som värsta multisportaren med en sportident-pinne på fingret och karta och kompass i fickan samt att det finns välutrustade vätske/matkontroller längs hela vägen. Tro mig! Anmäl dig till Vertéx omdelbart bums jag lovar dig att du kommer inte ångra dig. Och det bästa av allt du kommer att få en naturupplevelse som heter duga!

Skit i de andra kör loppet på dina egna villkor...du är din egen.
Du tävlar bara mot dig själv. Tävla bara för dig själv.

Vertéx är rock´n roll!
LYCKA TILL ALLA!
Charlotta:-)

fredag 21 maj 2010

Resumé Fisherman Friendstrongmanrun 18 april





Det strongaste jag gjort!

Fisherman Strongman Run i mitten av april gick inte av för hackor. Vann helt oförhappandes en tävling på Marathon.se hemsida och fick åka bananskal raka vägen till lera, höga kullar, vattengravar, tre meter djup sjö och framför allt SANDLÖPNING som heter duga.

Mitt livs första löpartävling utomlands. Och precis en sådan löpning som jag har en stark förkärlek för...något som inte är som "alla andra" lopp...något mer extremt och mer utmanande och inte alldeles självklart att kunna mäkta med. Detta var just MITT lopp! Behöver den där kicken i mitt tråkiga liv som ensamstående mamma med heltidsjobb och extrajobb. Älskar dessutom terräng och skog och mark så det här var tip top! Som grädden på tårtan.

Och lyckan att kunna dra iväg just till Deutchland. Fucking awesome.

Detta efter en liten nätt bilresa ned på ca 16-17 timmar med båtresa över både Danmark och Tyskland och jag drogade mig själv med 3-4 st Lergigantabletter dos nog för en liten häst:-) är nämligen oerhört obeskrivligt åksjuk. Just denna helg inföll just precis samtidigt som askan låg som ett snötäcke över hela landets flygplatser.

Innan resan fick vi en uppsättning snygga Team Sweden kläder och massor med goodiebags och prylar från Fisherman och Strongman Run...man kunde se ut som en vandrande reklampelare om man så ville!

Överlevde bilresan och blev inkvarterade på 4-stjärnigt lyxigt spahotell mitt ute på landsbygden bland galande tuppar och böljande ängar...OCH SOMMARVÄRME!!!

Självklart bar det iväg på en skön löprunda i shorts och linne direkt efter att vi kom fram till hotellet och klev av våra minibussar. Vi stack ut ett gäng löpsugna och löpglada och hoppade som gräshoppor på de tyska cykelvägarna och stigarna.Tvära kast blev det till kvällen då det bar av till Fishermans VIP-lokaler och vi fick VIP-armband och tillgång till gratis mat och gratis sprit och öl i flera stora barer hela natten lång! Blev lite gott i glasen och jag drack inte mjölk om man säger så:-)

Dock var alla så slut efter buss-strapatserna och den långa resan så vi for gemensamt hemåt ganska så tidigt med gratisbussarna till vårt hotell och för att vi alla visste att imorgon skulle det bli dans i gyttjan och annat kul som vi inte ens kunde föreställa oss...

Jag fick plötsligt panikångest över att jag inte hade satt min fot på ett gym någonsin i mitt liv och tränat lite hardcore muskler...

Det var en ganska nervös Charlotta som gick och la sig ensam i en stor skön dubbelsäng och somnade in ganska omgående utan att behöva räkna in fåren i Noaks Ark:-)

Dagen D var inne och jag vaknade tidigt och efter morgonfix och dusch så åt jag en rejäl frukostbuffé som var en mindre brunch inkluderat både omelett, knaperstekt bacon och annat småvarmt samt småkallt som prosciutto skinka och annat mumsigt. Åt som en mammut och kände mig som en Pigghamgris redo för nödslakt. Tysklandsluften suger:-)

Köerna ut till flygfältet i Wasser var milslånga som halsdukar och med nöd och näppe och nödimprovisation samt språngmarsch fotledes i ca 6 km (bilarna och bussarna stod ju stilla så det gick snabbare att hoppa av och gå) så hann vi fram nästan i tid. Startskottet hade redan gått och ljudet av tung skön rockmusik hördes överallt när jag hade lämnat in sakerna i security tältet och det var bara att haka på strömmen av löpare...rock´n roll party!
Och sedan blev det åka av! Upp och ned, över och under hinder, krypa, stångas, buffas, knuffas, hasa, masa, simma, springa.

Allt från att klättra i master till att springa över stora däck ,lätt som en plätt att råka ramla ned i mittenhålen.. och det värsta av allt för min del simma i iskallt vatten med massa fötter och skor framför sig i en runt 3 m djup sjö.

Det var bara att bita ihop och gilla läget trots att man typ var hälften så lång som alla andra (155 cm och korta ben är inte det ultimata optimala på hinderbana) och att jag dels höll på att tappa mina linser dels fick in massa sandkorn och grus ideligen i ögonen under linserna. Tappade jag kontaktlinserna vore jag rökt då jag är fruktansvärt närsynt (har -5 på ena ögat och -6 på andra) och skulle blivit tvungen att bli ledd av banan...ingen hit!

Ballast av allt var alla vattenhinder (dock ej den djupa sjön) som dök upp som gubben i lådan lite överallt under loppets gång.

Tråkigast var alla i Team Sweden som berättade att de F-U-S-K-A-D-E och sprang förbi och runt hindrena (speciellt där det var värst kö) vilket jag aldrig ens såg att man kunde göra eller man skulle kunna säga att den tanken fanns inte i mitt huvud på en skala 1-10. Inte fair play!

Direkt efter mål bjöds det på öl såklart i obegränsade mängder längs borden och så...äppelkaka!

Summa summarum var detta det absolut roligaste jag någonsin gjort, var runners high hela vägen. På ett alldeles speciellt obeskrivligt sätt och jag är evigt tacksam och lycklig för att jag fått uppleva ett grislopp som detta och veta att jag inte bangade varken höga höjder eller massa hinder eller ploga fram i hav med sand utan det var bara att borra på tills man var framme i mål!
Jag tävlade mot mig själv. Jag tävlade för mig själv. Jag tävlade med mig själv. I did it!

Startade också loppet med skadade vader (långdragna vadbristningar från början) och det hade inte varit en alldeles självklarhet att tagit sig runt båda varven. Så jag är mer än nöjd!
  • Kanonlopp.
  • Kanonupplevelse.
  • Kanonstämning.

Men ca 600 tjejer och 6000 killar deltog...var är brudarna??? :-) Vilken wow faktor!!!

Nu är det Göteborgsvarvet nästa och enda målsättningen är att jag och vaderna skall kunna ta sig runt. Efter varvet blir det rehab...

Auf widerschen!





måndag 17 maj 2010

Resumé GutsMuths Rennsteiglauf 8 maj




Den som söker en rejäl utmaning, en fantastisk naturupplevelse, ett perfekt arrangemang och många sega uppförsbackar har hittat rätt på Rennsteig!

72,7km och 2439m i höjdmeter som heter duga leder dig längs en bergrygg på breda skogsvägar. Över bergstoppar på nästan 1000m med vacker utsikt över "Thueringer Wald". För de som gillar tekniska stiger så finns det också lite av. De flesta löpare som jag träffade här varit med i många år för det är deras absoluta favoritlopp och det är fullt förståeligt. Jag tror
Jonas Buud skulle älska sätta nytt rekord här, årets vinnare sprang på 5.23.50.

Packning behövs knappast för mat- o vätskekontrollerna med rompa-rompa-musik ligger tät och bjuder på ett sagolikt buffé från mackor med 5 olika pålägg, Thueringer Bratwurst, frukt, salt på tallrik, saltgurka och havrevälling som kallas för Schleim. De älskade svenska alternativen -köttbullar, chips o godis- lyste dock med sin frånvaro.

Det gällde också vanligt vatten! En typisk tysk företeelse att bara dricka mineralvatten... bläh! Man fick nöja sig med cola, sportdryck eller det godaste sötade varma citronteet som finns, mums. Det ända som irriterade mig var, att jag inte hade några gaiters.

Fick stanna jämnt och tömma mina skor och sockor på halva skogen! Dvs en massa små sten och granris. Några löpare hade fiffiga egentillverkade plastpåse-gaiters. Fick tipset att stansa ut ett hål i mitten av innesulan nästa gg var all skrut skulle kunna samlas.

Banan i sig är mycket backig varav mest sega långbackar och branta uppförsklättringar. Det första 25km är det nästan bara uppförs, så det gäller att spara krafter här. Enligt profil trodde jag att det skulle bli lite plattare efter det men nej, nej. Stadigt upp och ner med några rakor emellan. Jag såg fram emot den sista milen som skulle nästan bara gå nedförs. När jag äntligen kom dit skrek mina stackars knän och benmuskler som i en kör i körslaget!

Nja, har inte riktigt räknat med att det här kommer bli smärtfritt heller men lyckoruset i målet lät mig glömma mina stela ben. De sista 2km sprang jag som en galning, fylld med ny energi. Undrar om jag lipar på målfotot?

Länk & foto: http://www.rennsteiglauf.de/

Text: Molly Matsson

Sluttid: 10:16:42 (616:42 min)

fredag 14 maj 2010

Rogers bergstävling test




Rogers Bergstävling blev roligare och roligare varv efter varv. Svårt att springa uppför, men nerför gick det bättre och bättre. Uppfriskande med 6X85 höjdmeter. Tiden blev bättre än väntat. 26 maj blir det officiell tävling. Vi blev dock runt 10 deltagare denna vackra onsdagkväll. Blåsigt värre.

Varv 1: 10:31 (10:31)
Varv 2: 22:35 (12:04)
Varv 3: 34:34 (11:59)
Varv 4: 45:48 (11:14)
Varv 5: 57:42 (11:56)
Mål: 62:41

Foto: Kristina Palten (gruppbild)

söndag 9 maj 2010

Jakten på guld och gröna skogar.


Lördag 8/5 och våren lyser med sin uppenbara frånvaro. Himlen lovar regn men temperaturen är trots allt helt okej.

Idag ska jag klara Springcross på guldtid, alltså sub 60 min. Jag ska klara det oavsett väder. Det bestämde jag redan efter målgången förra året så det är liksom inte öppet för diskussion.

Har under veckan haft känningar av en pockande förkylning och börjar dagen med dubbel dos Bamyl koffein. Gott! Tveksam på kolhydratvärdet på brustabletter intager jag givetvis också en stadig frukost.
Samma frukost som alltid.
Alltid samma frukost.
Sån är jag.

Påklädd och med väskan packad med ombyte tar jag t-banan till starten. Det utlovade regnet är ännu inte ett faktum och i lurarna larmar This will destroy you. Det är skönt med gemenskap men ofta är det ännu skönare att helt gå in i sig själv.

Lagom till att överdragskläderna ska av börjar regnet falla och med det infinner sig den perfekta svenska midsommarkänslan...

Jag smyger under friskis-tjejernas uppvärmning fram till en bra startposition. Sen går starten.

Jag har en ganska klar bild av hur det var förra året och startar inte lika avvaktande då jag absolut inte vill fastna i trängseln vid första backen.

Hittar ganska omgående, med god hjälp från min Garmin, ett bra och jämnt tempo.

Målsättningen är att inte ligga över 5 minuter på första kilometern och sedan öka något. Jag upplever i princip ingenting av förra årets trängsel utan kan redan från start springa loppet på det sätt jag vill.

Blåsten och regnet är inte någon fara utan ger snarare extra motivation. Det känns liksom lite tuffare på ett stärkande sätt.

Vid varvningen ligger jag tidsmässigt bra till. Till och med lite bättre än planerat.

Andra varvet är än mer lättlöpt och riktigt glest på löpare. Känslan är fortsatt god och jag känner mig stark.Vid upploppet har jag till och med krafter kvar som jag förmodligen borde lämnat ute i skogen. Något att tänka på till nästa år.
Hur som helst... GULDET ÄR MITT!

Och det är med lätta steg som jag i hällregnet promenerar mot t-banan.

Facit och jämförelser är som följer;

Springcross 2010 - Tid: 55.39 Placering: 179/783

Springcross 2009 - Tid: 1:05:02 Placering: 493/652


Allt gott, Måns.