Vaknade upp något kallsvettig och laddad inför höstens sista utladdning. Något sen till frukostbordet mumsade jag i mig blodpuddig likt en varg i en fårhage. Mjölken slank ner och vips satt jag på 670 mot danderyds sjukhus.
På gullmarsplan, mötes jag av idel kända ultrarävar, dagen d för mig att premiär mangla sörmlands leden hade skapat lite nervositet på bussen in. Helena A och Micke Forsström gjorde sällskap mot starten och dagen var splitter ny med sol och lite vind runt + 12. Perfekta förhållanden med andra ord. Fotoblixtrarna smattrade tätt inte mot mig, men runt om.
Efter lite finlir och runt snackande med den meriterade startfältet, växte önskan att komma iväg. Markuskyrkan i Björkhagen hade fina lokaler för de sista förberedelserna. Mötte upp Per Widén som jag träffade i samband med Vertex. Han hade lite önskan att slå följe och jag misstänkte att vi kunde matcha upp rätt bra med tanke på hans kapacitet i fjällen.
Starten gick och vips var pulsen uppe i 222 kändes som och första backen blev att hålla sig i mitten av startfältet. Ganska fort hade ett åttitaltal i täten dragit i väg som en avlöning. Jag var fast bestämd om att inte överskrida sex tempo och efter några kilometer återvände vi till starten och fältet hade sprid ut sig rejält. Per manade på och trodde att vi skulle trycka på från start och jag höll igen lite för att inte ta slut helt efter tre mil som har hänt tidigare.
Leden bjöd på fin fin löpning massa rötter och kuperade skogstigar blandat med joggingspår och grusvägar. Jag som laddat med otaliga timmar i Bogesunds skogarna hade bra grepp och klipp i steget i dessa delar till att börja med.
Först milen svichade förbi runt 57 min, vi hade gått lite väl hårt men kroppen var pigg. Fortsatte mot kontollen vid Alby 17 km där både mor, far och Robban och hunden Nils skulle stå för att supporta. Vid hästgården starx innan, kapitulerade min garim forerunner som följde sumbanan, typiskt då jag testar denna fina finess, då lyser satellitmottagningen med sin frånvaro. Men jag hade dock klockan som hjälp för att känna av tempot. Solen tittade fram och jag vinkade ivrigt tillradhusägarna i bollmora som var i fullfärd med att kratta och rensa i trädgårdarna.
Vid Alby blev det ett hastigt munhuggande med Robban, Mor och Far. Efter någon minut drog jag och Per vidare mot två mil markeringen. Vips hittade vi markeringen och 1:58 efter två mil var ett positivt besked.
"En dryg kilometer efter Alby passeras Nyfors och resterna av en gammal kvarn. Här har man i långa tider bedrivit olika former av arbete med hjälp av kraften från vattenhjul. Efter några mer svårsprugna km i skogen lämnar banansträckningen Sörmlandsleden för att göra en sväng öster om Tyresta nationalpark för att erbjuda 14 km grusväg och asfalt. Denna del av banan kommer sannolikt att bjuda på blandade känslor. Har det varit blött i markerna kan man räkna med tungt underlag, är man en terrängräv kan det nog bli lite långtråkigt och om man föredrar plan mark så passar man på att ta in lite av den tid man förlorat på de första milens rötter och stenar.Som en avslutning på grusvägslöpningen kommer vätskekontrollen vid Åva efter ca 34 km"
Nåväl, kroppen kändes uppvärmd och lycklig att äntligen äntra denna del av banan mot brakmaren. Vackra scenerier med en del teknisk och trixiga partier. Så fort det blev teknisk fokuserad min retiltrailhjärna. Men när grusvägarna blev längre och längre började humöret tryna en aning. Inför bergspriset fick vi ta oss i kragen och bita ihop. Tempot låg konstant runt 6 km/h. Kanon.
Vätskekontrollen vid brakmaren 25 km kom lägligt och vatten, banan och lite annat slank ner. Fick hjälp att fylla på kamelen och gud vilken service. Prisa gud här kommer skatteåterbäringen redan.....
Fortsättning kommer......
Tider: 10 km: 57:24
20 km 1:58:45
Foto: Maria Wiberg & Helena A
