.... fortsättning del tre.
Med massa soppaglåppa i munnen och lite snack med mor och far, påfyllning av vätskebälte. Var nu utmaningen till 66% fullbordad, bara ett varv till. Far gastade
- Nu får det vara bra. Skall du ut på ett varv till?
- Klart jag ska, loppet är ju 45 km inte 30 km
- Men skall du verkligen det med detta underlag?
- Jag känner mig ok, lite blött men nu är det dags att avsluta detta (röt jag tillbaka)
Mor tittade lite lurigt på mig och vände bort blicken, låt han vara nu replikerade hon till husse.
I ögonvrån hade jag noterat en kvinnlig deltagare fylla på sin camelback och gett sig i väg. Jag slukade en banan och tre muggar vatten och lite annat, hjärnan var allt annat än normal. Lite mossig minst sagt.
Jag lunkade ut på tredje varvet lite stel, men fast besluten att lägga denna insats bakom mig, trevade jag på. Benen lyfte inte riktigt, men energin från depån fick mig att i 8 tempo pinna på. I likhet med andra varvningen, fick jag rätt snabbt syn på denna kvinnliga deltagare efter ca 1 km lunkande.
Vid andra backen gick jag upp jämnsides och peppade lite, ett buttert svar kom snabbt
- I don´t speak swedish
- Ok were are you from
- France
- Good luck
Hasplade jag ur mig och la mig bakom, hon verkade inte vilja tala efter 45 km löpning.
Jag la mig i hasorna ca tio min sedan tog jag tätten och hon hade sitt softtempo och jag pinnade på mot sista intaget av St:annas backe efter tretiofyra kilometer. Med lagom kliv, rullade jag upp utan större smärta. Klockan var nu efter åtta på morgonen och lite hundägare hade hittat ut i terrrängen. En regnskur damp ner på oss i spåret men totalt genom sur brydde jag mig föga.
Väl på toppen sneglade jag bakåt och en lite lucka hade jag fått, kändes mig lite ego att inte dra henne fram men hon hade tydligt visat att hon gjorde sitt race, så då är det bäst att hålla sig till sitt eget lopp.
Nu väntade 11 km som var de tyngsta jag varit med om. Till en början lunkade jag nerför för att sedan ta en liten stigning mot fem km skylten. Framsidan på låren värkte nu enormt och önskan att gå kom starkare och starkare. Jag var totalt bestämd att inte kika på klockan utan enbart tänka framåt. Min power walk var inte så mkt långsammare än Gratianne Daums ultratempo, som denna franska löpare heter.
Humöret började tryta ordentligt och duggregnet, dimman och allt vatten på banan gjorde mig allt mera sne, men långt ifrån ointresserad av att gå i mål.
Som en trött hund slokade jag med axlarna men var fortfarande glad över att inte bli varvad av några 75 km löpare. Meter för meter ömsom lunkade ömsom gick jag framåt. Som en magnet fanns vid målet vägrade jag sluta tro att det fanns krafter kvar. Benen var stumma, men konditionen fanns där. Nu märkte jag mer och mer att jag inte övat nerförslöpningar, där hade jag chansen att få lite fart, men benen SKREK. Lungt, lungt.
Väl borta vi kallhygget vid ca 11 km, kom Gratianne trippande förbi, jag försökte hänga på men var tvungen att släppa efter några hundra meter, jag önskade henna lycka till igen och öste beröm över hennes insats. Bara 19 km kvar, ekade tomt ut i grannskogen.
Vid ca 42 km, kom ytterligare en långlöpare vid namn Per Nilsson från karlshamn upp med glatt humör och peppade
- Kom igen nu tar vi detta, det är lång lucka bakåt.
- Jaså, det klart jag försöker. Är lite stel som sagt.
- Ja men det är ju inte så mkt kvar i synnerhet för dig och mig
Jag lunkade på men efter några hundra meter gav jag honom frifart framåt och började lunka igen, så här i backspegeln känner jag mig lite mesig för det borde gått att lunka sista 2,5 km. Men men
Laddade för en spurt, och när jag tog sista baken bakom stallet så var det inget annat än att höja armarna och lubba i mål.
I målfollan stod en fotograf som jag trodde plåtade mig, men ha stod mest och glassade med sina varma kläder, svinet fotade alla andra som gick i mål utan mig, vilken typ. I denna situation är jag defintivt inte klar i huvudet och totalt trött efter 388 min kämpande.
Slet av mig nummervästen och skickade tillbaka sportpinnen, fick en utskrift av sträcktiderna som jag tackade för och begav mig mot bastun.
Resumé i korta drag;
Positivta erfarenhet: Matladdningen, Mentaltmålinriktad, kläderna, sömnen, Alla timmar med löpskolning och löpträning i vinter. Lyckan av att debuterat på maradistansen så tidigt på säsongen.
Negativa erfarenhet: Bättre skor för detta underlag, backträning, benstyrka, flera långpass. Tokless på underlaget, blötsnö. Blötafötter gud va otrevligt.
Foto: Team Rockrunners + okänd.
...fortsättning del två
Efter depåpaus strax innan kl fem, med sko och strumpbyte, tre muggar blåbärsoppa, vatten och sportdrycks påfyllning. Var det dags för varv två. Kände mig stark av skobytet. Hörde funktionärerna heja på Ola som lede den långklassen. En funktionär skrek till mig:
- Du är sexa! Kom igen nu!
- Av hur många? (jag)
- Det vet jag inte.
- Sju?
- Kanske
Hur som helst glad inombords, drog jag iväg, efter den långa startbacken och några hundra meter fick jag se ryggen av en löpare, jag trodde det var Tommy så jag älgade på, men det visade vara denna ola, så det blev att komma in i ett softtempo och hålla honom framför mig.
Ljuset från solen började sakta krypa fram, jag till och med stängde av min Silva. En staffet löpare öset förbi med fråga?
- Är detta början på xtreme?
- Ja följ stigen och den svartvita markeringen rött jag
Benen kändes okej om än lite matta av allt kasande, vid St:annas backe gled jag upp hyfsat enkelt. Blev mer och mer förvånda under loppet att inga 75 km löpare varvade mig. Kände mig oneklig ett med naturen denna tidiga söndagmorgon men log och försökte tänka positivt trots att nerförslöpningarna började värka i framsida lår.
Mina asics-ds14 är otroligt lätta och det hjälpte att tänka att det var lite att lyfta om än var fästet näst intill obefintligt. Tankarna på att inhandla nya skor kom och gick. Även tankarna på fjällmarathon började tryta efter knappt tre mil löpning. Kanske vansbro istället, malde huvudet.
Tempot var onekligt lågt men benen bar mig, trots att alla backar var gångpauser vilket jag började längta till.
La in en lite spurt då jag såg mor, far och hunden Jeppe. Jag vinkade förvånat och stoppade in sportident pinnen i urverket.....
fortsättning följer...... (del tre blir 30-45 km)
Foto: Niklas Grip
Ursviksultra reflektionen
Del ett
Ett dygn efter målgång och en hedervärd 5 plats i min debut på Ursviks ultra 45 km känner jag mig toknöjd. Som premiärlöpare på distanser över 30 km i tävlingsammanhang blev detta ett slitigtlopp.
Jag noterade att över 25 löpare bröt sju och en halv milsklassen , och tre bröt i min klass. Hur många som inte kom till start var vet jag inte men minst femton.
Nåväl nu lite reflektioner om mitt lopp. Första varvet tog jag rygg på Tommy Kjellsson från team skavsåret. Eftersom min garmin vägrade starta så vill jag ha med mig någon som kunde hålla koll på tempot. Han siktade på en varv tid på runt 1:40-1:50 vilket passade mig bra. Första 4 km gick hyfsat bra, att springa i blötsnö i drivor maller ner självförtroendet, men vi höll god min. Pannlampan funkade bra och snön lyste upp löpkänslan. Gick i alla backar för att spara på krafterna. Efter ca tolvkilometer piggnade jag till och var uppvärmd till råge.
Att bli dyngsur om fötterna redan efter kvartlöpning irriterade och när mina triax 11 började kännas stumma, bestämmde jag mig för att byta skor och strumpor vid varvning.
Har hittat lite blir från Niklas Grips fotosida för alla er som är nyfikna hur underlaget var.
Resultatlista: (notera antalet som bröt/ej kom till start)
http://www.ursvikultra.se/Resultat/UU2010.htm
När jag mellanlandade i Paris i januari, fick jag chansen att shoppa tidningar. Hittade två spännande ultra/trail-magazine som jag rykte åt mig direkt.
Tyvärr är min franska inte den bästa, men för er som är nyfiken har Ultrafondus en rätt bra hemsida även på engelska:
http://www.ultrafondus.net/index.php?lang=en
Den andra tidningen heter:
Esprit Trail
Denna länk är till en galen fransman
http://esprit-trail.over-blog.com/
Kapade hela 9 minuter från 2009. Härligt löpevent runt sjöarna av billianta arrangörerna SIK. Kortfattad sammanfattning nedan. Grymt nöjd med detta träningspass inför Ursviks Ultra om en vecka. Plats 45 av 75 startande. Hur gick det för er?
-----------------------------------------------------------------------------------------
Löpning
86 min 25 sek
Snöstorm i Två sjöar runt. Gick ut i mitt tänka 5:20/5:15 tempo. Fick en liten klunga i rygg första 8 km, men hade ryggar att haka på. Första varvet gick lite fort. På andra varvet gick flåsnacken om, tog rygg och la upp en plan att ta honom (johan) i spurten sist kilometern. Tätten drog från första början. Vid 15,5 km la jag in en extra växel och plockade två löpare vid lötsjön, plus Johan. I sista backen fick jag nos på en till och la in ytterligare en växel och efter en spurtstrid. Gick jag dyngsur i mål på en kalastid. Grymt arrangerat igen av SIK. TACK.
16,65 km
05:11 min/km
11,56 km/h
2010
Placering 45 av 75
2009
Placering 83 av 89
Pepp, önskas
Ja. Då är det bara några dagar kvar fram till start för min första terrängultra på 45 km. Banan (xtreme 15 km) är riktigt tuff med en höjdskillnad på ca 1500 meter. Underlaget består av is, snö, lera, vatten och grus.
Har varit märktbart lung efter helgens löpning men nu börjar jag darra. Kommer det att gå? Hur laddar jag dessa dagar timmar som är kvar? Hade tänkt mig följande schema:
Tisdag: Vila
Onsdag: Lunglöpning ca 6 km + löpskolning.
Torsdag: Vila (matladdar)
Fredag: Powersim (lungt tempo på bana 3)
Lördag: Morgonyoga, sedan vila.
Söndag: Start kl 0300
