Ursviks-ultra summering två...

...fortsättning del två

Efter depåpaus strax innan kl fem, med sko och strumpbyte, tre muggar blåbärsoppa, vatten och sportdrycks påfyllning. Var det dags för varv två. Kände mig stark av skobytet. Hörde funktionärerna heja på Ola som lede den långklassen. En funktionär skrek till mig:

- Du är sexa! Kom igen nu!
- Av hur många? (jag)
- Det vet jag inte.
- Sju?
- Kanske

Hur som helst glad inombords, drog jag iväg, efter den långa startbacken och några hundra meter fick jag se ryggen av en löpare, jag trodde det var Tommy så jag älgade på, men det visade vara denna ola, så det blev att komma in i ett softtempo och hålla honom framför mig.

Ljuset från solen började sakta krypa fram, jag till och med stängde av min Silva. En staffet löpare öset förbi med fråga?

- Är detta början på xtreme?
- Ja följ stigen och den svartvita markeringen rött jag

Benen kändes okej om än lite matta av allt kasande, vid St:annas backe gled jag upp hyfsat enkelt. Blev mer och mer förvånda under loppet att inga 75 km löpare varvade mig. Kände mig oneklig ett med naturen denna tidiga söndagmorgon men log och försökte tänka positivt trots att nerförslöpningarna började värka i framsida lår.

Mina asics-ds14 är otroligt lätta och det hjälpte att tänka att det var lite att lyfta om än var fästet näst intill obefintligt. Tankarna på att inhandla nya skor kom och gick. Även tankarna på fjällmarathon började tryta efter knappt tre mil löpning. Kanske vansbro istället, malde huvudet.

Tempot var onekligt lågt men benen bar mig, trots att alla backar var gångpauser vilket jag började längta till.

La in en lite spurt då jag såg mor, far och hunden Jeppe. Jag vinkade förvånat och stoppade in sportident pinnen i urverket.....

fortsättning följer...... (del tre blir 30-45 km)

Foto: Niklas Grip