Ökar trycket lite fram till mattorna vid halva-loppet, hade som utgångsmål att göra första delen runt 1:54 men landar på 1:56 blankt , sneglar på det gula armbandet och känner att kroppen jobbar fint runt 70-75% av max. Tar svängen in mot saltkurkan och laddar på med dessa slabbiga saker i vänsterhanden. Har senaste timman lidit av kraftigt sug att lätta på trycket, men inser att tiden är knapp och känslan att kiss känns inte prioritet ett.
Laddar på så häftigt att jag sätter i halsen med all saltgurka. Fokus fokus, nu skall den ödsliga remsan ut på djurgården avverkas. Bit ihop maller i mitt huvud. Morgan hakar på, och den väntande svackan slår jag bort, bort, bort. Idag finns det inte tid eller lust att tröttna mentalt, att sakta in. Benen pinnar på bra, lite uppför i slutet av Lindarängsvägen, tappar lite fart vid vätskan, men skrattar och viftar febril åt jazz/funkbandet som verkligen matar på flertalet höga C. Morgan är hack i häl och vi passerar Djurgårdbrunn i ett makligt tempo. Börjar bli peppad på att lägga i en stöt, men avvaktar lite.
Citat:
”Djurgårdsbrunnskanalen grävdes fram 1834. Den gamla farleden hade tidigare pålats igen, för att hindra skepp från att smita förbi tullen vid Blockhusudden. Väl över bron passerar vi på några hundra meters avstånd Gröndal, Gustaf Frödings sista bostad, på vår vänstra sida.”
Löparskocken glesnar ut stundtals, och en högersväng mot Oakhill med Italienska ambassaden, lyser med sin vackra fasad. Jag lägger mig i högerfil och matar på i något högre tempo upp för motlutet på djurgårdsvägen. Något innan får jag en vink av Morgan som jag tippar visar att han inte vill haka på i min fartökning. Lite vatten utan för cirkus igen, och irriterar mig över att benen börja kännas lite seg då fart sänks då vattenmuggar skall plockas in. Får dock upp bra fart igen och passerar nordiska lite på den grusiga trottoaren. Banan smalnar av över Djurgårsbron och jag fortsätter forcera horder av löpare som verkar mattas då vi nu avverkat tjugoåtta kilometer.
”Det dröjde till Världsutställningen 1897 innan Strandvägen blev framkomlig från Nybroplan till Djurgårdsbron. Paradgatan var innan dess kantad av ruckel. Nybroviken var en stinkande latrin, som ändå nyttjades till att tvätta linne i och till dricksvatten! Viken gick knappt att segla i, fylld med skräp och vrak.”
Siktet och hungern letar efter lite energi iform av energikakor vid bensinmacken på strandvägen. Jag stoppar näven full och letar mig fram till dramaten och gillar publiken som tålmodigt ropar, skriker, sjunger och håller sig varma. Åskådarna hänger som klasar och minnet från förra året gör sig aktuell. Vädret denna lördag är dock något kallt och mulet så det är klart glesare i leden, men ända imponerande för en terrängnörd som jag.
Kroppen jobbar fint, jag har släppt tanken på att tänka tider och armband och låter kroppen bestämma tempot, men hungern och ivern att öka lite känns ända lite märkbar. Glider över tre milsmarkeringen och hör min röst nej, jag menar mitt namn skrikas ut på vänster flanken. Det är min fantastiska fru som trots diskbrock står och vinkar och gapar. Jag blir överrumplad och vrålar bäst jag kan........
Får bli en tredje del. Håll ut.....
Halvmaraton
1.56.16 05.46 05.16 11.42 885
25K
2.17.48 21.32 05.31 10.88 823
30K
2.43.46 25.58 05.12 11.55 698
Foto: Karin S
Kul läsning!! Det låter som om du hade ett riktigt bra lopp! Hoppas del tre fortsätter i den riktningen!!
SvaraRadera